Jag har varit i Riyadh i snart fyra månader och hittills har det varit en fantastiskt positiv upplevelse. Bestämde mig i november för att hitta på något nytt, då jag börjat ledsna på Sverige och det sura vädret. Jobbade för några år sedan i Australien och fick inför den flytten bra hjälp av Professional Connections, varför jag valde att be dem om hjälp även denna gång. Efter att ha fyllt i gigantiska mängder papper och genomgått diverse medicinska undersökningar fick jag fem månader senare både visum och flygbiljett!
Anlände till Riyadh tidigt på morgonen och blev mött av en trevlig sjuksköterska på flygplatsen. Hon informerade om hur man skulle gå tillväga for att få ringa hem under det första dygnet samt hur de närmaste dagarna skulle komma att se ut. Blev körd till mitt nya hem där ett matpaket bestående av kaffe, te, vatten, bröd, smör m.m. väntade. Efter några timmars sömn tog jag mig med lite svårigheter (då området visade sig vara gigantiskt) till sjukhuset där alla vi nyanlända blev bjudna på eftermiddagsfika. Blev därefter visad till en affär där jag kunde införskaffa en abaya, dvs. den långa svarta fotsida klänning som man som kvinna måste bära utanför sjukhusområdet. Alla i gruppen verkade vara ungefär lika förvirrade och överväldigade över den nya miljön och det var ganska skönt att man inte var ensam…
De första tre dagarna hade vi hospital orientation där all nyanländ personal på sjukhuset fick lära sig hur man släcker eld, hur det är att leva i Saudiarabien, introduktion till arabiska och mycket mer. Därefter startade general nursing orientation för alla nya sjuksköterskor som i princip gick ut på att under elva dagar lära sig allt man kan hemifrån ”Saudi style”. Mycket av det var logiskt, medan en del saker skiljer sig väsentligt från vad jag är van vid hemma. Hann även under denna period med att bekanta mig med omgivningarna samt göra studiebesök på avdelningen.
Efter tre veckor i skolbänken var det skönt att få börja jobba. Mycket är som sagt var annorlunda jämfört med Sverige och allt är inte logiskt alla gånger, men det gäller att ta seden dit man kommer både på jobbet och på fritiden. Professional Connections hade informerat så pass bra om hur livet här nere faktiskt är att jag inte kände att det blev någon större chock. Det enda jag är förvånad över är vilket enormt utbud på saker att göra på fritiden som finns. Det finns verkligen något att hitta på varje kväll om man vill (och orkar). Arbetsdagarna här är 12 timmar, oavsett om man jobbar dag eller natt, vilket är fler timmar än vad jag är van vid att jobba. Å andra sidan jobbar man bara 22 dagar under 6 veckor, vilket faktiskt inte känns alltför betungande.
Många patienter pratar ingen engelska, utan enbart arabiska, vilket skapar en del problem, men avdelningssekreterarna är ofta oerhört hjälpsamma och översätter närhelst det behövs.
Utbudet vad gäller shopping är enormt i Riyadh och om man är mer sugen på att resa är det inget problem heller, då det finns extremt många attraktiva resmål tämligen nära till hands. Under de första 90 dagarna får man inte lämna landet, men så fort man avslutat sin probation period kan man ansöka om utresevisum. Att resa inrikes är dock inga problem och dykningen i Jeddah, dvs. Röda havet, kan jag inte säga något negativt om…
Livet här nere är långt över förväntan och jag kan rekommendera alla som vill uppleva något annorlunda att åka hit. Åker man bara hit med ett öppet sinne och är villig att anpassa sig efter Saudis lagar och förordningar finns det inget att tveka på.

Åsa

Hej,
Tiden tycks gå snabbt här. Det har “redan” gått två månader..
Jag har trivts bra, inga problem hittills.
Jag tycker iallafall själv att arbetet börjar bli klarare, fastän vissa av ingreppen fortfarande är full hebreiska då jag inte är van vid ögonoperationer från förut.
Arbetsuppgifterna här skiljer sig aningen från arbetsuppgifterna hemma i Finland, det hör också till en anestesisköterskas uppgifter att intubera, sätta LMA samt ge induktionsmediciner. Början sköts tillsammans med aneläkaren, men ekstubationen sköts i huvudsak av anestesisköterskan. (förutom barn under 1 år)
Förutom det avviker inte anestesi övervakningen/vården mycket, men man använder mediciner på ett annat sätt än vad jag är van vid i Finland.
Medicinerna är i huvudsak samma, men de är bl.a. mer utspädda.
Introduktionen här på sjukhuset räckte några veckor, introduktionstiden varierar beroende på sjukhuset.
Det kändes lite “konstigt” i början, för i Finland var jag van vid att assistera vid induktioner/intubationer mm.
Det är mycket barnpatienter, redan från nyfödda, så man får också erfarenhet från det området. Arbetskollegerna är ok, vi är nu fyra finländare här och flera andra nationaliteter.
Min arbetsplats är alltså King Khaled Eye Specialist Hospital, i Riyadh.

Sedan mer om lönen. Det går ju ingen skatt här och plånboken är aningen större än i Finland, så det blir alltså mer perngar i handen..
Visserligen väntar man här mycket på att Euron skall bli svagare, för lönen sjunker i och med att euron stiger. Så skulle någon där på Finlands bank kunna göra något åt saken.
Lönen blir alltså inte mindre i den lokala valutan, men om man måste skicka pengar till Finland så känns det nog.

På fritiden kan man göra nästan samma saker som i Finland, förutom små begränsningar som beror på landet. Det finns en dress code som gäller då man går utanför compaunden, man måste bära en abaya, men man behöver inte använda huvudduk. Dock bör man bära den med sig för säkerhets skull (alltså mutawan=religion polis).
Här finns gym för kvinnor, med ett stort utbud. Prisen är högre än i Finland, för en spinninglektion måste man punga ut med 20 €. Nu går det att be pengar, eftersom kvinnorna här äntligen har fått tillträde till konditionssalar..
På alla Compaunds finns det också sport faciliteter.
Att bo och leva här är trevligt, har inget att klaga på hittills. Det finns så mycket att göra att man ibland bara hinner hem och svänga. För det kan jag tacka en finländare här, som jag hittar på saker tillsammans med och flänger runt med...

Fester finns det också tillräckligt av om man är intresserad..

Om man vill hit, så måste man förbereda sig på att fylla i mycket papper. Det går en och annan timme (läs dag) till det.. Man måste skriva CV, bedöma sina kunskaper, göra autentiska kopior av arbetsintyg och skolbetyg, bara för att nämna några saker. När du sedan får ett jobberbjudande måste du igen fylla i/skaffa några papper.
Dessutom måste man göra en läkarundersökning+blodprov, vilket sedan gjordes på nytt här. Så nu har man alltså två gånger bevisat att jag inte bär på sjukdomar.. Bra så:)
Ibland var det stressigt med allt pappersarbete under ansökningsprocessen, men vi hade ju Mari som hjälpte till då det blev svårt.
Nu är det redan i det förflutna och det lönade sig att offra de dagar det tog. Den här upplevelsen är värd det.

Förutom att packa med kläder och annat så måste man också packa med rätt attityd, tolerans, en lång stubin samt ett glatt/positivt sinne. Med det klarar man sig ganska bra här..
Man bör inte fundera för mycket på hur det är i landet, man bör istället ta seden dit man kommer och ta det hela som en stor upplevelse som man verkligen inte får någon annanstans i världen!!

Med dessa bilder och denna stämning slutar jag min rapport. KKESH, Riyadh tystnar.

Minna