Hej,

Tiden tycks gå snabbt här. Det har "redan" gått två månader..
Jag har trivts bra, inga problem hittills.
Jag tycker iallafall själv att arbetet börjar bli klarare, fastän vissa av ingreppen fortfarande är full hebreiska då jag inte är van vid ögonoperationer från förut.
Arbetsuppgifterna här skiljer sig aningen från arbetsuppgifterna hemma i Finland, det hör också till en anestesisköterskas uppgifter att intubera, sätta LMA samt ge induktionsmediciner. Början sköts tillsammans med aneläkaren, men ekstubationen sköts i huvudsak av anestesisköterskan. (förutom barn under 1 år)
Förutom det avviker inte anestesi övervakningen/vården mycket, men man använder mediciner på ett annat sätt än vad jag är van vid i Finland.
Medicinerna är i huvudsak samma, men de är bl.a. mer utspädda.
Introduktionen här på sjukhuset räckte några veckor, introduktionstiden varierar beroende på sjukhuset.
Det kändes lite "konstigt" i början, för i Finland var jag van vid att assistera vid induktioner/intubationer mm.
Det är mycket barnpatienter, redan från nyfödda, så man får också erfarenhet från det området. Arbetskollegerna är ok, vi är nu fyra finländare här och flera andra nationaliteter.
Min arbetsplats är alltså King Khaled Eye Specialist Hospital, i Riyadh. 

Sedan mer om lönen. Det går ju ingen skatt här och plånboken är aningen större än i Finland, så det blir alltså mer perngar i handen..
Visserligen väntar man här mycket på att Euron skall bli svagare, för lönen sjunker i och med att euron stiger. Så skulle någon där på Finlands bank kunna göra något åt saken.
Lönen blir alltså inte mindre i den lokala valutan, men om man måste skicka pengar till Finland så känns det nog. 

På fritiden kan man göra nästan samma saker som i Finland, förutom små begränsningar som beror på landet. Det finns en dress code som gäller då man går utanför compaunden, man måste bära en abaya, men man behöver inte använda huvudduk. Dock bör man bära den med sig för säkerhets skull (alltså mutawan=religion polis).
Här finns gym för kvinnor, med ett stort utbud. Prisen är högre än i Finland, för en spinninglektion måste man punga ut med 20 EUR. Nu går det att be pengar, eftersom kvinnorna här äntligen har fått tillträde till konditionssalar..
På alla Compaunds finns det också sport faciliteter.
Att bo och leva här är trevligt, har inget att klaga på hittills. Det finns så mycket att göra att man ibland bara hinner hem och svänga. För det kan jag tacka en finländare här, som jag hittar på saker tillsammans med och flänger runt med...

Fester finns det också tillräckligt av om man är intresserad..

Om man vill hit, så måste man förbereda sig på att fylla i mycket papper. Det går en och annan timme (läs dag) till det.. Man måste skriva CV, bedöma sina kunskaper, göra autentiska kopior av arbetsintyg och skolbetyg, bara för att nämna några saker. När du sedan får ett jobberbjudande måste du igen fylla i/skaffa några papper.
Dessutom måste man göra en läkarundersökning+blodprov, vilket sedan gjordes på nytt här. Så nu har man alltså två gånger bevisat att jag inte bär på sjukdomar.. Bra så:)
Ibland var det stressigt med allt pappersarbete under ansökningsprocessen, men vi hade ju Mari som hjälpte till då det blev svårt.
Nu är det redan i det förflutna och det lönade sig att offra de dagar det tog. Den här upplevelsen är värd det.

Förutom att packa med kläder och annat så måste man också packa med rätt attityd, tolerans, en lång stubin samt ett glatt/positivt sinne. Med det klarar man sig ganska bra här..
Man bör inte fundera för mycket på hur det är i landet, man bör istället ta seden dit man kommer och ta det hela som en stor upplevelse som man verkligen inte får någon annanstans i världen!!

Med dessa bilder och denna stämning slutar jag min rapport. KKESH, Riyadh tystnar.

Minna